Terminstarten närmar sig! |

Det blev ett litet semesterupphåll och skönt var väll det. Jag hoppas att alla haft en riktigt bra sommar. Själv spenderade jag en helg hos min bästa vän i Skåne på Sonatvägen, hur passande är inte det? När vi skulle packa in oss i bilen för vår roadtrip i södra Sverige så bestämde jag mig för att lämna flöjterna hemma. Ja de är med mig varje gång vi åker till stugan så nu fick de bli hemma för en helpaus.

Jag hinner inte komma mer än 3 mil innan jag känner mig lite tom utan flöjterna. Kanske något av vad man kallar en extrem - men hade jag saknat en hund så hade det inte varit så konstigt. Gissa vad jag gjorde först av allt när jag kom hem? Toabesök (efter 8 timmar i bil) och sedan spelade jag igenom alla blockflöjter och spelpipor jag anväder.

Nu är vi igång igen! Vilken spännande hösttermin vi har framför oss, jag ska på spelhelg i Stockholm snart. Samtidigt så drar mitt år på Härnösands Folkhögskola, i samarbete med Folk Flute Academy, igång där jag ska läsa Folkflöjt på distans. Jag är taggad till tusen att båda min ensembler får ses igen och mina privata lektioner på Leksands Kulturskola. Jag har blivit tillfrågad att inspirera en årskurs 2 på en privat skola här i Dalarna med blockflöjts-besök. Kanske var det också så att jag och min spelvän hade en Flakmoppe-turné i tankarna i våras, vi får se om det blir pausat till nästa år eller om vi kan få till en speldag i byarna. WOW så roligt! Och då är det här inte ens mitt arbete utan bara mitt intresse… Taggad är bara förnamnet.

Jag funderade så mycket på den här längtan till flöjterna och musiken då jag var iväg på road trip. Faktum är att jag snittar in på mitt 29 år med blockflöjten här i höst. Vad är det som gjort att jag hållit i mitt intresse så länge? I perioder har det varit stendött såklart, men ändå, det var en självklarhet för mig att fortsätta spela redan i årskurs 3, genom hela grundskolan, flöjterna packades ner till gymnasiet och följde sedan med till lägenhet efter lägenhet, hus efter hus.

Trots att ingen kompis eller familjemedlem spelade, trots att mor och far tålmodigt lyssnade men sedan sa: ”Alex gå nu och spela på ditt rum i stället”. Trots att sambon säger ”men du…” med menande ögon och barnen ropar ”Mamma tyst!!” när jag skyndar in en andning mellan de höga F:en… ÄNDÅ så trugar jag på och vill ALLTID spela flöjt. Jag skulle genomföra en meditation en gång - i en timme - vår ledare satte igång musik som alltid, men den här gången var det en flöjt som spelade. Jag kunde inte koncentrera mig på att slappna av i meditationen - jag lyssnade på flöjten.

Det är något speciellt det där, det brinnande intresset. Flöjterna. Klicka in dig i Facebook-gruppen och berätta vad det är som gör att du spelar. Jag bara tok-älskar att spela, det har också blivit den tiden på dagen då jag bara är Alex. Inte mamma, sambo, chef, företagare eller arbetsgivare. Bara Alex.

Tack vare Blockflöjt Sverige och FB så är det så härligt att känna att man inte är själv med att vara en riktig Blockflöjts-toka. Och nu taggar vi igång en hösttermin full av inspiration!

Till alla föräldrar, sambos och barn till blockflöjts-tokiga där ute - PEPPA, NJUT och LYSSNA till vårat fantastiska instrument. En peppande omgivning sätter inga gränser för hur långt man nå.

TJO FLÖJT!

_________________________________

Länk till Facebook-gruppen Blockflöjt i Sverige (kräver en användare på FB)

Foto: Jens Sarlin. Undertecknad spelar en trudilutt på Flosjön.

Andra inlägg