Jag bor mitt i Dalarna, verkligen på landet. Vi kan cykla mitt i vägen (det ska man såklart inte göra) köra bil när vi är 12 (det ska man inte heller göra) och kliva utanför dörren och rätt in skogen (det ska man göra och det uppskattar vi enormt). Men vi bor också väldigt nära Stockholm och storstadens puls. I lördags bjöd jag med min vän Anna på en snabbvisit ner till storstan. Vi hoppade in i bilen vid 14.00, köpte med oss en varsin Coca Cola till bilfärden och målet var att enkelt rulla in från nord-öst på Djurgården och parkera på Junibacken, om det skulle finnas någon plats kvar...
GPS:en sa vid ett tillfälle "Håll till vänster" det gjorde jag och hamnade i fel tunnel, men med den lilla felåkningen och snabbt fixad vändning så stod vi snart på Junibackens parkering på Djurgården, helt själva så där som på en bil till. Wow. Det gick över förväntan smidigt och snabbt.
Målet för kvällen var dels att hitta en god köttbit att njuta av till middag och huvudnumret: Stallet - Världens Musik där Bazooka Sub Trio skulle bjuda på underhållningen för kvällen. Jag var så taggad på att få höra gruppen i ny konstellation. Kim, Nina och Göran, vad skulle de bjuda oss på?
Kim Persson, Nina Grigorjeva och Görans Månson spelar upp sig på scenen med en riktig Bazooka-klassiker - Haveröpolska (Göran Lång). Tonerna känns igen och Bazookas avtryck är som det ska. Härligt tycker jag. Konserten fortsätter med svängiga takter och folkliga toner. Alla bjuder på ett solostycke och Göran drämmer av en av mina favoriter! Polska efter Jöns Persson i lugn och mjuk tappning (jag tror i alla fall att det var den - jag valde att spela den på min konfiramtion för något år sedan). Kim får hela publiken att skratta med sin upplevelse i musiksalen och riktigt svängiga låt på Kontrabasen. Nina som precis tillfrisknat från influensan spelar två glada schottisar som hon presenterar mänskligt och avslappnat, för vem kommer ens ihåg namnen på alla gubbar? Vilken start för hennes andra uppspel med gruppen! Så fint och bra!
Kim bjöd även på mandola-komp och Göran på slagverk. Tillsammans hoppar de mellan blockfljöter och spelpipor av olika slag, en fantastisk blandning. Jag som sitter i publiken med blockflöts-öron förstår hur svårt det är och vilka svåra, olika tekniker de använder sig av. Anna min vän, som inte spelar något instrumet, säger att; "kul att höra blockflöjt som är lite svängigare än vanligt." tillsammans med "det var bra och trollskt". Jag är totalt golvad och Star-strucked, som vanligt när jag hör Bazooka. Strax över timmen spelade de, dock kändes det som 10 minuter när man försvann in i deras program.
Innan spelningen startar får vi veta att det blir en paus för att plocka bort stolar och att gruppen senare ska spela upp till dans, detta visste inte vi och hade inte heller planerat in i vår konsert-planering så vi väljer att lämna Stallet efter konserten, innan dansen. Vi går tillbaka till bilen i den kalla(!) Stockholmsnatten och rullar hemöver. 00.30 är vi tillbaka i Gagnef, med mindre trafik, lite snabbare hem än ner.
Himla fint alltså, att få åka lite bil, njuta av supergod mat, lyssna på Blockflöjts-spel på expertnivå och sedan åka hem igen. Extra roligt att träffa blockflöjtist-vänner och pip-kompisar i publiken. Precis så lagom som en lördagkväll kan vara. Tack Bazooka för fin musik! Jag är om möjligt än ännu mer taggad på er framtida resa!
Du har väll inte missat att Bazooka Sub Trio nu finns på Instagram: @bazookasub !!
Text och Bild: Alexandra Larsson
