Improvisation med Tali |

Jag sökte efter tips och idéer till artiklar i vår Facebookgrupp Blockflöjt i Sverige. Improvisation kom på tal och där nappade jag direkt. Improvisation, något jag aldrig riktigt gjort. Jag har aldrig vågat. På senare år har vi fått det i kortare övningar på kurser med Kim Persson och i min ensemble ledd av Monika Roboz, men inget större eller djupare arbete. Att dra igång en favoritlåt på Spotify och bara jamma loss (Kims tips!), det är något jag önskar att jag gjorde mer. Men jag begränsar mig själv så fort jag tycker det låter hemskt, och det gör det ganska fort *skratt*. Jag funderade en stund på hur jag skulle få ihop den här artikeln och insåg att världen har ett riktigt improvisationsproffs, Tali Rubinstein.

Tali bor i Los Angeles och arbetar som blockflöjtsmusiker och kompositör. Tali är klassiskt utbildad men spelar också mycket modern musik och jazz - på blockflöjt. Ja, här har vi en säker källa på improvisation, det är värt ett mejl. Och jag fick svar <3. Tack snälla Tali för att du tog dig tid att svara på mina frågor. Här följer mejlintervjun på svenska, översatt av mig. Men direkt efter har du originaltexten på engelska.

Arkivbild, garklein och basblockflöjts-fot.

Fråga 1: Om man vill börja improvisera - hur början man?

Jag tror att det är en bra idé att i de första stegen ta hjälp av en bra lärare, det behöver kanske inte vara en blockflöjtslärare. Det kan vara svårt att ställa om från klassisk musik till improvisation och det finns olika tekniker som hjälper till i övergången, det kan även vara praktiskt att lära sig olika stil-typiska grunder i den musik du vill spela.

Fråga 2: Vad behöver man veta innan du börjar?

Det kan underlätta om man kan grundteknik på instrumentet och har lite kunskap om teori och harmonier, men det är inget måste. Mycket av jobbet görs på gehör. Viktigast är att du vet om att förmågan att improvisera finns redan inom dig, processen är att experimentera och öppna upp för nya idéer.

Fråga 3: Lyssnar du in dig på musiken några gånger innan du börjar improvisera eller kör du bara på?

Jag gillar att lyssna på stycket innan jag improviserar till det. Jag lyssnar på stämningen, harmonier, svänget och många gånger lyssnar jag också på andra musikers improvisationer för att få inspiration. Jag försöker lära känna stycket så mycket jag kan för att veta vart stycket tar vägen utan att behöva tänka på det, det gör att jag blir så fri som möjligt att improvisera med min intuition. Mest troligt så har jag gjort en plan på vilka skalor som fungerar med musiken. Å andra sidan, så blir det ibland situationer där det inte finns tid att förbereda, som när man jammar, då får jag lita på mitt gehör och min intuition just i stunden.

Fråga 4: Har du några ”säkra kort” som du använder dig av vid flera tillfällen?

Absolut, jag har några fraser som jag upprepar, några jag är medveten om och säkert många fler som jag inte riktigt tänker på. Vid flera tillfällen bygger jag också upp solon på liknande sätt, jag startar sakta och enkelt och bygger upp intensiteten mot slutet. Inte alltid, men oftast känns det bäst för mig att göra så. Jag tror att om vi jämför med vårt tal, hur mycket vi upprepar oss när vi pratar, så använder vi nog samma ord och meningar, vi använder samma tonläge och tempo, trots det så är det aldrig riktigt helt exakt och det förändras vid olika sammanhang och i dialog med olika personer.

Tack Tali för dina svar, jag blir taggad på att utveckla min improvisation mer, Kims övning att dra på en spotifylåt och jamma loss. Det ska jag göra nu. Kanske en bra tid på året också, men en del julmusik man kan in och ut och bakochfram. Jag tar även med mig Talis ord, att det redan finns där inom oss. Nu improviserar vi!

Text och översättning Alexandra Larsson.
Svar på engelska: Tali Rubinstein.

Källa till fakta: Tali Rubinstein hemsida.

Facebook: https://www.facebook.com/talirubinsteinrecorder

Instagarm: @talirubinstein

* Här följer svaren med Talis originaltext på engelska.

1. If you are up to the idea of starting to improvise - how do you start?
I think it's a good idea to find a really great teacher to help at the first stages of learning how to improvise (it doesn't necessarily have to be a recorder teacher). It could be a bit difficult to change the mindset from playing classical music to improvising, and there are different techniques to help ease this transition as well as learn the particular stylistic elements of the improvisational music you're interested in.

2. What do you need to know before you start?
It could be helpful to know the basic technique on the instrument and any knowledge in theory or harmony can help, but it's not a must. A lot of the work is done by ear, and it isn't obligatory at all to have prior knowledge in theory before attempting to improvise, although it could definitely help with some of the improvisation techniques. Maybe the most important thing to know is that you have the ability to improvise already within you, and the process of "learning how to improvise" is actually a lot of experimenting and opening up to new ideas.

3. Do you listen in on the piece a few times before you start the improvisation or is it just to go for it?
I like to know a piece before I try to improvise on it. I listen to the atmosphere, the harmony, the groove, and many times I also listen to recordings of other musicians soloing over the piece to get inspired. I try to get familiar with the piece as much as I can so I can hear where it's going without thinking about it, and be as free as possible to play over it using my intuition. I also usually like to plan which scales would work well with the music. On the other hand, there are situations in which there's no time to prepare, like jam sessions - in which I have to rely solely on my ear and intuition in the moment.

4. Do you have some "safe cards" that you use multiple times or is everything always made up on spot?
For sure I have some phrases that I repeat - some I'm aware of, and I'm sure many others that I'm not. I also build solos in a similar way many times, starting slow and minimal, and building the intensity towards the end. It's not always the case, but many times this is what makes sense to me. I think this is comparable to how much we repeat ourselves when we speak - we probably use a lot of the same vocabulary and phrasing, and there's similarity in tone and intensity, but it's also never the same and could greatly change in different contexts and in conversing with different people.

Andra inlägg