Min hjärna sorterar in i en bokhylla |

När jag var något år in i mitt projekt att spela på gehör slängde jag 2021 ut frågan i Facebookgruppen, Blockflöjt i Sverige, Vad gör din hjärna när du spelar utantill? Det har blivit, med dess 53 kommentarer, ett av de absolut populäraste inläggen i gruppen. Här kommer en sammanfattning!

Först av allt vill jag tipsa om ett avsnitt som ligger på SVT play, Din hjärna och avsnittet Kreativitet. Där får man följa programledaren och läkaren Anders Hansen då han luskar i frågan kring kreativitet, ca 10 minuter in i programmet berättar Anders att forskare har hittat att hjärnan arbetar olika beroende på om man spelar efter noter, improviserar eller får jamma med någon annan. Om man jammar aktiveras vårat språkcentrum, som när vi talar. När vi improviserar minskar aktiviteten i pannloberna jämfört med om vi spelar med noter. En snabb googling till 1177 berättar att pannloben styr den muskelrörelse vi gör med vilja.

När vi ändå är inne på tips vill jag tipsa om Sarahs youtube-avsnitt om Synestesi, det hittar du här. Här berättar hon om hur hon ser musik i olika färger och jag tyckte det var så intressant, jag har inte den förmågan själv, tyvärr. Men kanske kan någon annan känna igen sig.

Nu tillbaka till vår tråd i Facebookgruppen. Vad gör din hjärna då du spelar utantill?

Sammanfattningsvis så kan vi konstatera att vi är alla olika och vi har alla olika sätt att lära in musik utantill. Ja, tråden gick mer åt det hållet, hur vi lär in en låt utantill än vad som faktiskt händer då vi spelar, men även där kan vi konstatera att hjärnorna arbetar olika då vi faktiskt spelar musik utantill. Jag tror jag har ringat in några punkter som var återkommande.

Sång
Sång ligger människan nära till hands, vi har alltid sjungit, skrålar i duschen eller med radion i bilen. Flera skriver i kommentarerna att de behöver kunna sjunga låten innan de kan spela den på gehör eller utantill.

Det här har jag verkligen tagit fasta på själv, nynna och sjung om och om igen. Om jag kopplar tillbaka det till mina unga år som blockflöjtist så stämmer det verkligen - jag älskade (och älskar fortfarande) att spela barnvisor och folkmusik som jag känner igen från Dalarna, de jag kan sjunga eller nynna igenom. Jag får in en härlig ”feeling” ganska snabbt och då trivs jag.

När jag sedan spelar utantill så ”sjunger” jag låten i huvudet, det är min hjärnas huvudsyssla. Med ord eller stavelser.

Muskelminnet
Flera skriver att de behöver lite på sitt muskelminne och låta fingrarna göra sitt, vi kommer dit till på olika sätt. Också beroende på om vi lär in på gehör eller om vi lär in en not som vi sen tar oss an utantill.

Här krävs det en hel del mod tycker jag, att våga lita på att fingrarna hittar.

Färger, former och figurer
Inte lika vanligt var det att gruppmedlemmarna beskriver färger, former och figurer, men det förekommer absolut. Några av oss tänker i färger, former och figurer, kanske man till och med målar med färger i noten för att sedan tänka på ”det blå partiet” då man spelar.

Det här har jag också börjat använda mig av, återkommer till det.

Musikteori
Några beskriver att de tänker musikteori och kan koppla ihop delen av låten i tex tonart eller ackord. Vi får även läsa om varianter där man översätter från andra instrument och dess sätt att läsa på.

Nog är vi ett gäng här inne som lärt oss spela basblockflöjt genom att läsa noten under den skrivna noten och ta ett soprangrepp? Japp, så spelar jag basblockflöjt, jag vet inte riktigt vad tonen heter men jag vet hur jag ska ta den. (När jag sitter vid pianot dock, då vet jag vad den heter, så snurrigt).

Jag kan inte så mycket musikteori, och någonstans har jag hakat upp mig på att jag skulle vilja kunna mer, så jag försöker lära mig. Men det är svårt tycker jag. Kanske är det en av delarna jag fastnat för i folkmusiken, att jag bara spelar. Samtidigt som jag trevligt nog kan luta mig tillbaka på musikteorin, den lilla delen jag kan, då jag spelar klassiska blockflöjtsstycken. Kan du musikteorin och vill skriva en pedagogisk artikel till nästa serie? Hör av dig!

Hjärngympa
Många beskriver utantill-spelandet som en riktig hjärngympa, några slappnar av helt och att det är noterna som startar hjärnan. Jag älskar hjärngympa då jag spelar blockflöjt, även om jag har lite dåligt tålamod ibland. Att spela en och samma låt fyra gånger på rad (om den har fyra stämmor, med en takts paus) med ett följt- och stämbyte mellan varje varv tycker jag är superkul! Eller som häromveckan, vi skulle öva med en kontrabassist inför en konsert men vi var lite kort om folk så jag hoppade runt i stämmorna, först spelade jag altstämman på en alt, sen tenorstämman på alten och tillsist basstämman på alten - för att kontrabasisten skulle får höra alla stämmor med melodin. Det var hjärngympa med noter. Vilket instrument vi har!

Repetition
Flera tar också upp att långa pauser gör att det blir lite segare att komma igång igen, som med alla kunskaper, de måste vårdas och hållas igång. Notläsandet som utantillspelet.

Vart har jag landat i allt det här?

Det jag arbetat mig själv fram till är att jag behöver kunna sjunga låten rätt bra innan jag kan spela utantill. När jag sjunger låten så kör fingrarna på utan att jag vet vad de gör. Jag tar mig sedan igenom svårare partier genom att stoppa in mönster i en bokhylla som står till vänster om mig (utan att någon annan kan se den). Det mönstret ser jag oftast som de rutor vi (på -90-talet) fick lära oss i ´Blockflöjten och jag´, i mina rutor står ibland bokstäver men oftast greppen för hur jag ska hålla i flöjten (eller pipan). En massa svarta och vita prickar likt en grepptabell alltså. Jag låter sedan mönstret stå i min ”hjärnhylla” så jag kan ”titta” på den när jag behöver stöd i låten, det är ofta på samma ställen hela tiden. Jag behöver också ha kontroll på låten, veta om jag är i A-del, B-del eller C-del, det blir någon form av karta över alltihopa (delar och mönster i hyllan). När jag bara spelar på utan att veta vart jag är, innan jag hunnit bygga lite karta och klossar till min hylla, då fastnar ingenting och jag skulle inte känna igen låten efter bara 15 minuter.

Som det här låter, jag skrattar till själv när jag läser vad jag skrivit. Men det har verkligen hjälpt mig. Jag har insett att jag också använder mig mer och mer av det här då jag spelar efter noter. Försöker att inte se noterna utan istället placera in dem i min inre bokhylla och plocka fram rutsystemet, kan också koppla det till en känsla, då jag behöver det. Jag har kommit på mig själv blunda mer och mer fast jag har noten framför mig. Men jag tänker fortfarande alldeles för mycket när jag har en not framför mig.

Jag tror alltså att jag knäckt min kod, att jag har hittat vad min hjärna ska göra då jag spelar utantill, sjunga låten och lyssna på hur det faktiskt låter, och småspana i bokhyllan till vänster.

Nu blir jag så nyfiken på din kommentar på det här, in i Facebookgruppen och kommentera!

Text: Alexandra Larsson

Andra inlägg