Livets goda går i tretakt |

Första gången jag ’träffade' Kim Persson såg jag hans föreställning ”Mästaren & Kim” under Blockflöjtsfrossan i Stockholm. Jag blev faktiskt lite irriterad en stund under föreställningen - vi som spelar blockflöjt är ju ASCOOLA enligt mig - så jag hann bygga upp en ilska innan Kims mästerverk landade i förståelse för det mästerverk det är. Sedan dess har jag sett delar ur showen flera gånger, en gång tillsammans med min sjuåriga son som höll på att skratta sig dubbelvikt av glädje, vilken fantastisk show det är, ’Mästaren & Kim’.

När Kim närmade sig slutet av sin utbildning på folkmusikinstitutionen på musikhögskolan i Stockholm var känslan att han inte var riktigt klar. Därav sökte han in till masterprogrammet och kom in, här förväntas man genomföra konstnärlig forskning och Kim skapade sin frågeställning "hur kan jag göra en intressant och mångfacetterad föreställning med bara mig själv och mina flöjter som redskap” och ur frågeställningen föddes föreställningen ”Mästaren & Kim” som Kim fortfarande spelar som soloartist.

Precis som Kim snyggt mixar musik och tal i sin föreställning får jag känslan av att allt som Kim tar i får fart, från mindre spilopipor till den stora Contrabasen, allt får han att svänga i ett härligt folkmusik-sound. Musiken från Mästaren & Kim mynnade ut i ett album ”Värd en flöjt” där Kim komponerat den mesta musiken själv. ”Jag har alltid ett stort antal melodier och idéer som snurrar i huvudet och så fort jag har en ledig stund tar jag upp en flöjt och söker mig fram. Jag har en ganska kravlös relation till att skapa musik, jag försöker ha roligt och göra musik jag själv skulle vilja lyssna på.” skriver Kim i vår mejlintervju.

Jag är så glad att jag fått spela för Kim vid flera tillfällen, olika folkmusikstilar blandas med noggranna teorikunskaper. Men visst är det så att vi klämmer in lite fler polskor än annat..? Jag frågar Kim vad tjusningen med polskan är: ”Polskan är en så unik musikgenre. Den innehåller så enormt mycket. Den intrikata rytmiken och det magiska svänget. Att det kan vara känsligt och vackert, men också grovt och kärvt. Sen är det något alldeles särskilt med tretakt, ett av livets goda!” Hemma går jag och nynnar på den senaste kort-trean som Kim lärt ut.

Vilken tur, tycker jag, att Kims mor anmälde sjuåriga Kim till blockflöjt när han egentligen hade siktet inställt på oboe. Vilken tur att Kim fortsätter skriva musik och dela med sig av sin djupa kunskap. Så häftigt att Kim är den första och enda med en konstnärlig masterexamen i folkmusik och blockflöjt.

Nu hoppas hela världen att vi får se musikerna på scenen igen för då har Kim laddat med solokonserter, konserter med hans olika grupper; viskollektivet Grabbarna från Eken, världsmusiktrion Trio el Gancho och folkflöjttrion Bazooka Sub Trio och dessutom, till hösten, en ny skiva!

____________________________________

Foto: Christer Folkesson
Text: Alexandra Larsson

Länkar för att se mer av Kim:

Instagram: @kim_med_flojten

Andra inlägg